elinsbebis

Såg på premiären av programmet "en unge i minuten" igår. Stefan och Oliver låg och sov och jag satt kvar uppe. Tänkte att skönt att få lite egentid. Det dröjde inte länge förrän tårarna började rinna. Jag borde kanske inte ha tittat på programmet och tänkte att när nästa paus kommer så går jag och lägger mig men gjorde inte de. Jag blev ju jätte ledsen och satt och grät framför tvn och när jag sen skulle lägga mig så snurrade ju bara tankarna och jag kunde inte sova. Låg och grät och tänkte på min egna förlossning. Jag väntar ju på att mödravårdspsykologerna ska ringa så att jag ska få prata med nån.

Det jag tycker är så jobbigt är inte att det blev snitt utan att jag inte fick vara vaken och inte fick träffa Oliver direkt. Det ögonblicket som man har sett framemot under hela sitt liv. Jag borde bara vara glad över att han är frisk och att jag mår bra men de känns ändå jobbigt. Hade jag fått vart vaken under snittet så hade jag ju fått se honom direkt och höra hans första skrik och allt de där.

Idag är vi uppe tidigt.. Oliver vaknade vid 06.00 och tyckte att han var pigg:) Vi låg kvar i sängen till typ 07.00, men jag var tvungen att ge upp ;) Han somnade ju vid 20 igår och har vaknat två ggr inatt en gång för mat och en för nappen så det tycker jag är bra ändå =) Men jag gick ju och la mig vid 22 och kunde ju inte sova så känns inte som jag har fått så mkt sömn men ja ja, jag vet ju att Oliver vaknar under natten så får väl skylla mig själv :P

Nu ska jag äta lite frukost =)